Eftervalsanalys i statistikens tecken

Rekordstora opinionssvängningar under den senaste mandatperioden och omfattande förändringar i partisympatierna på längre sikt. Dessa två frågor inledde den eftervalsanalys som arrangerades av Norsk-svenska handelskammaren den 29 september.Ett historiskt val ligger bakom oss. Ännu kan vi inte överblicka konsekvenserna av det men många intressanta frågor om själva valresultatet kan såhär i efterhand kanske få sina förklaringar. Det var också utgångspunkten för den eftervalsanalys som leddes av Toivo Sjörén från TNS Sifo och arrangerades av Norsk-svenska handelskammaren.

Folk är inte det parti de röstar på

Andelen väljare som identifierar sig med ett visst politiskt parti har halverats på några få decennier.  Socialdemokratins nedgång är ett faktum sett över de senaste 40 åren och de senaste två valrörelserna har varit en oerhört jämn kamp mellan de två blocken. Detta och mycket mer framgår enligt Toivo Sjörén av den omfattande statistik, som TNS Sifo tillskansat sig genom opinionsmätningar mellan valen 2006 och 2010.

Toivo Sjörén från TNS Sifo
Den gångna mandatperioden har uppvisat rekordstora opinionssvängningar, enligt Sjörén. Redan direkt efter alliansens valseger 2006 tog de rödgröna över i opinionsmätningarna. Stödet växte sig allt starkare, för att kulminera under sommaren 2008, då drygt 60 % stödde oppositionspartierna. Sedan kom krisen. Med ett sådant gigantiskt opinionsunderskott som rådde sommaren 2008 uppstår frågan: Hur kunde alliansen hämta hem valsegern?

Fastighetsskatt och storstadsväljare

Sjörén ser ingen enskild fråga som ensam förklarar de rödgrönas förluster. Men han nämner fastighetsskatten som en av orsakerna. De rödgröna misslyckades enligt Sjörén med att nå trovärdighet för sitt budskap om att endast 1 % skulle få höjd fastighetsskatt. Många storstadsväljare trodde helt enkelt inte att det var sant.

En annan fråga som fick ett visst symbolvärde var RUT-avdraget. Bland framförallt storstadsväljarna finns en positiv inställning till RUT, och även om man inte själv utnyttjat avdraget kan man i princip tänka sig att göra det, hävdar Sjörén.

Opinionen svänger

I juni i år passerade alliansen för första gången sedan valet 2006 de rödgröna i TNS Sifos opinionsmätningar. Det var strax efter det att de rödgröna lagt fram sitt gemensamma valmanifest. Alliansens ledning fortsatte att öka ända in till den allra sista veckan innan valet. Som mest ledde man med nästan 10 procentenheter.

Precis på sluttampen hände sedan något. De rödgröna började knappa in och alliansen förlorade nästan 6 % av sina väljare, främst bland kvinnorna. Toivo Sjörén tror att detta beror på att framförallt Socialdemokraterna, som under en stor del av valrörelsen tvingats spela på främmande planhalva, till slut hittade tillbaka till de frågor där man traditionellt är starkast. Nämligen välfärdsfrågorna. Sjörén gör analysen att om (S) tidigare valt linjen med att ta upp enskilda sjukförsäkringsfall, hade vändningen i opinionen kunnat komma tidigare. Likaså om man lyckats övertyga väljarna om att alliansen tänkte samarbeta med Sverigedemokraterna.

Toivo Sjörén från TNS Sifo

Ohly en black om foten

Endast cirka 8 % av väljarna är så kallade blockbrytare, det vill säga sådana som kan tänka sig att rösta över blockgränsen. Det är de som i praktiken avgör regeringsfrågan. TNS Sifo har i sina opinionsundersökningar frågat intervjupersonerna vilka partier de absolut inte kan tänka sig att rösta på. Bland de borgerliga blockbytarna uppger hela 58 % att de aldrig skulle rösta på Vänsterpartiet. Siffran ligger skyhögt över övriga partiantipatier om man inte räknar med Sverigedemokraterna.

Sjörén ser det därför inte som långsökt att Vänsterpartiet kan ha blivit en belastning för det rödgröna samarbetet och hindrat många borgerliga blockbrytare från att rösta rödgrönt.

Miljöpartiet är det parti som attraherar flest blockbrytare. Endast 7 respektive 8 % av de borgerliga respektive rödgröna väljarna säger, att de absolut inte kan tänka sig att rösta på partiet. För Sverigedemokraterna är det tvärtom. Partiet ratades av hela 76 % av de borgerliga och 72 % av de rödgröna blockbrytarna.

Invandrarfrågan mindre viktig

Årets val har också till stor del varit en förtroendefråga. Hela 63 % av väljarkåren kände inför valet störst förtroende för Fredrik Reinfeldt som stadsminister. Motsvarande siffra för Mona Sahlin var 18 %, medan lika många angav att de var osäkra.

Ser man på vilka politiska frågor som varit mest avgörande för partivalet i år kan man konstatera att miljöfrågan kraftigt tappat i betydelse under den senare delen av mandatperioden. Sjukvården kommer högst på listan – hela 61 % anger sjukvårdsfrågan som en avgörande fråga för val av parti. Miljön kommer någonstans mitt i listan med sina 42 %, medan invandrarfrågan rankas som en av de mindre viktiga med endast 22 %.

Sent beslut och taktikröster

Den kanske tydligaste trenden är enligt Sjörén att vi bestämmer oss allt senare. Så många som 14 % av väljarna bestämmer sig under den sista veckan före valet. Av Sverigedemokraternas väljare uppger hela 26 % att de bestämde sig på självaste valdagen. För Miljöpartiet är motsvarande siffra 21 %, enligt Sjörén delvis på grund av att partiet per tradition har många unga väljare.
En annan sak som tydligt går att utläsa av statistiken är att även taktikröstning förekommer. Tidigare har ju socialdemokratiska väljare agerat ”kamrat fyra procent” då det funnits risk för att Vänsterpartiet skulle åka ur riksdagen. Motsvarande taktikröstning ses även på den borgerliga sidan, där framför allt Centern fått ta emot en del sena röster.

Hur man än vänder och vrider på statistiken är årets val gjort och en ny mandatperiod har börjat. Men för Toivo Sjörén på TNS Sifo fortsätter arbetet med att undersöka svenskarnas politiska preferenser. Redan är siktet inställt på nästa val. Sjörén ser det som en intressant utmaning att få fram pålitliga opinionsmätningar i ett läge där väljarna bestämmer sig allt senare.

Text och bilder: Martin von Pfaler